Vågar jag säga till?

Nu hänger dem där igen.
Ett halvt dussin fattiga eller rika beroende på vad jag lägger i tolkningen. Gemensamt för dem är att de pyser upp ölburkar och skyltar öppet med att de konsumerar alkohol. De får inte vara inne i förortscentrumet längre. Det har säkerhetsvakter sett till. De står i en klunga och hänger på förskolans gröna staket medan barnen lekar sina favoritlekar och har lärt sig att dem är farliga, dem där med pysande ölburkar.
Är dem där farliga, fattiga konstiga?
Kanske kunde du kunnat vara där om…
Någon observant konstaterar att de skrattar ju iallafall. Ingen fara, de är ju så lugna.
Klungar står där och jag cyklar förbi, leder cykeln, strosar…
Jag frågar förskolepersonalen lite försynt, som instämmer att dem hänger på barnens staket. Ingen fara.
Jo, det är fara. Kanske inte för dig och mig som ser och hör. Frågan är gör vi något som förändrar situationen? Vågar vi det?
Klungan som finns här finns också hos dig. Får de förståelse för och ett hopp om ett bättre liv? Kära medborgare, en vädjan.
Våga gå emellan, säg ifrån om du ser utsatthet och brott. Ser vi inte andra som vi själva vill bli sedda i motsvarande situation, var tar vi vägen då?

Var går gränsen?

Att leva och arbeta är viktigt för alla och Valet 2010 likaså . Medan de flesta Valstugor öppnade i lördags blev jag tvungen att kasta in handuken och ta mig till doktorn. Varför? Jo, jag har på sista tiden arbetat med focusering och tänjt på min egen gräns. Resultatet blev följande; Lunginflammation.

DUNDERDUMT, jag kände mig som någon i kampanjen. Eller tvärtom som en typisk LO-medlem. Jag är ju en sådan
Ingen ”tjänar” på att arbeta sjuk, även de som hotar sin egen anställning då. Det finns många människor i Sverige som inte har ”råd” (både ekonomiskt och lojalitetsmässigt),att vara hemma som sjuk. Det är inte OK!
Återigen, ofta styrs detta av livssituation och trygghet samt förmåga att koppla av och känna efter. Idag kan inte alla det!
Vår Svenska regering och våra politiker gör ett MAKALÖST viktigt arbete för var och en av oss.
Se till att ta ställning och lägg din röst på rätt parti!

Utsatta syns och hörs!

20 meter från min balkong hör jag en stark mansröst busvissla. Jag tittar uppsökande efter ljudet och ser två nergångna män dela på en sil vid mitt hus på min bergshäll. En förvirrad flicka går förbi längs trottoaren, jag har sett henne förut. Den grova mansrösten som tidigare visslat ropar rassligt hennes namn. Hon vänder sig och uppfattar sömndrucket att hon missat den, silen alltså. Hon kommenterar och skriker till, men var är Vargen då?

Gasspis i 50-talshus

Nyss tyckte jag att det luktade bränt. Mycket riktigt, instinktivt klev jag ut på balkongen då en hel del hände vid den öde parkeringen ett stenkast bort. Nix, det hade kunnat gå illa. I min iver att få till denna blogg, så glömde jag tevattnet…torrkokad kastrull är inget att leka med. Till alla brandmäns och brandkvinnors besvikelse blev jag ”tvungen” at kasta ut brandvarnaren…-05, den har inte kommit tillbaka. Jag tänkte då att om jag ska laga storkok så ofta och den tjuter stup i kvarten kommer min nyfödde son inte få en lugn stund.

Ett omoget beslut då hade kunnat leda till, ja, en olycka nu. Till saken hör att jag resonerade som följer; eftersom min husvärd inte hade tillräcklig ventilation i huset och dessutom inte installerat någon köksfläkt , så fick det vara en temporär lösning. Knasigt igen. Istället för att ta bort tryggheten, i det här fallet, brandvarnaren, borde jag ha vänt mig till min hyresvärd och be dem åtgärda problemet. Nu är jag medlem i Hyresgästföreningen och ska inom kort flytta ifrån min funkis lägenhet med krass standard. Puh, Skönt att insikt infinner sig.

Kvällens lilla händelse påminner mig om faran som lurar om jag inte ser mig omkring.